När livet tar slut

Avslutade förra inlägget med att skriva att livet inte var som allra bäst. Min svärfar var sjuk och hade inte långt kvar. Nytt år betyder reflektion och eftertanke. Vi fick det liksom dubbelt upp. Förra lördagen somnade svärfar in med sina närmaste omkring sig. Han har varit dement några år och bodde sedan 1,5 år tillbaka på ett äldreboende. Han har trots allt varit ganska pigg, men sista veckan slutade han äta och dricka. Då vet man ju att det inte går så länge så det var långa dagar i ovisshet innan han fick frid. Det känns skönt för honom att han har fått somna in och jag tror att han har det bra där han är.
Mycket tankar och samtal blir det naturligtvis. Det är också den första person nära barnen som går bort, så det är nytt för dem och oss som familj. Man funderar över relationer och livet i stort. Hur olika man kan tycka om samma sak och hur nära varandra man kommer i en sådan situation.
Idag har vi plockat och städat ur hans lägenhet. Det var inte så stort men ändå blir det en del saker och mycket att minnas. Skönt att den etappen nu är gjord.
Tänker mycket på hur mycket vi har att vara tacksamma för och att vi alltid kan bli bättre på att visa det, både för oss själva och våra medmänniskor.
Allt det här har inneburit att jag inte har haft tid, ork och ro att fundera över året som gått och året som kommer.
Snabbt summerat så har mycket förändring skett under 2014 och jag önskar en fortsättning på det under kommande år. Hoppas på att snart kunna få ner lite mer specifika mål.