onsdag 11 september 2013

Nöjd

Sist jag skrev kände jag mig inte riktigt pigg. Dagen efter (i fredags) kändes det bättre och jag gav mig ut på ett löppass, det fick bära eller brista. Det bar och jag ställde in mig på att äntligen komma upp i den där eftertraktade milen. Det gick ganska bra, jag fick ta en liten omväg på vägen hem men till slut så blev det 10,4 km. Det är nog det längsta jag har sprungit tror jag. Var så nöjd med mig själv och känner att jag har kommit över den mentala spärren, för det är det det har suttit på slutet.
På söndag sprang jag igen men nöjde mig med 8,5 km. Och idag sprang jag samma runda som i fredags på 10,4. Så härligt att det har lossnat.
Under helgen hade ledigt från grejande i svärmors hus och det var välbehövligt. Nu ligger huset ute till försäljning iaf och det verkar finnas ett stort intresse.
Det blev lite småplock här hemma både ute och inne. Vi plockade lingon och kokade sylt.
Nu känns det som att hösten är här på riktigt. Det regnade ordentligt i går kväll och på fm idag. Barnen på jobbet tyckte det var väldigt kul att springa och hoppa i vattenpölarna. Blöta blev de men vad gör väl det? De hade kul, kläderna torkar och kallt var det inte heller.
Nu blir det matplanering och handlingslista så mannen får handla i morron på sin lediga dag.

2 kommentarer:

Grodmamman sa...

Heja dig som sprungit din första mil!:) Jag är nu uppe på tre km i alla fall!:) Det är verkligen en spärr där vid en mil, men nu kommer du kunna springa längre, om du vill, utan större problem.
Kram

ullrika sa...

Vattenpölar is the shit! Tänk, jag hade glömt men ungarna har fått mig att minnas! :)

Grym du är med din löpning. Är verkligt imponerad!