Kallt

I morse var det riktigt kallt när jag gick till jobbet, det märks att hösten är här. Sen var ändå dagen solig och härlig, vi var ute i stort sett hela dagen på jobbet.
I tisdags gjorde jag det! Jag sprang EN MIL! Det gick förvånansvärt bra och jag var så nöjd efteråt. Märker ju nu hur mycket det mentala betyder. Jag har tidigare gett upp när det har blivit lite kämpigt för jag kan ju inte, orkar inte osv. Nu finns de tankarna ibland också såklart, men jag har mycket lättare att kämpa vidare och komma över tröskeln. Tänk vilken kraft andra människors ord kan ha på en. För så var det faktiskt nu, att min PT gav mig ett löpprogram som jag inte förstod hur jag skulle kunna orka med. Enligt det programmet skulle jag springa milen v.40 men jag fixade det redan v.37, så ni kan förstå att jag är nöjd. Men det enda hon gjorde var att ge mig ett papper och säga att jag ska springa sammanhängande, inte gå när det blir jobbigt, och då gör jag det, jag borde ha klarat det lika bra på egen hand kan man tycka men det gjorde jag inte. Nu gäller det bara att hålla i framöver också.