På eftermiddagen var jag och mannen på begravning. En släkting som hastigt ryckts bort alldeles för tidigt i, 40 års åldern. Vår relation var inte så nära, men förr umgicks vi mycket med hans sambo som är en släkting på andra hållet. Kyrkan var fullsatt och det var en fin begravning. Mycket tankar och känslor dröjer sej naturligtvis kvar efter en sån dag. Många tankar går ju till sambon, barn och föräldrar som finns kvar och ska försöka leva vidare.
Det känns som att jag gör tvära kast i mina inlägg, ena dagen bantning (ytligt) och nästa dag begravning och djupa funderingar. Men allt handlar egentligen om att må bra. När någon nära plötsligt rycks bort utan synbar anledning blir ju funderingarna intensivare. Jag vill må bra och vara nöj med mitt liv. Det gör jag inte när kläderna är trånga och kondisen dålig. Så nu fick jag en spark i baken och orkar göra nåt åt det, och då mår jag bra!
Nu ska jag bara vara resten av kvällen.
Ta hand om er!