Veckan som gått

Vips så var det söndag igen. Nu är båda barnen igång i skolan, rätt skönt faktiskt. Förra helgen konfirmerades sonen. Alla bilder ligger i kameran, de har inte kommit längre. På lördagen hade redovisning och på söndagen var de med gudstjänsten. De gjorde en väldigt fin redovisning i form av en musikal. Ledarna var väldigt nöjda med gruppen och tyckte det var fina ungdomar. Det känns alltid skönt att hörs som förälder. Efter gudstjänsten hade vi folk hemma på mat och fika. Maten räckte och alla var nöjda. Det var en bra helg även om det är skönt när det är gjort.

Min onda fot har blivit bättre. Idag gick jag en längre promenad för första gången på 3 veckor. Då gjorde det ont ett tag efter men släppte sen. Förhoppningsvis kan jag försöka springa lite snart. Har ju kunnat träna både spinning och styrketräning så det har gått bra men jag saknar löpningen.

Jag är sen ett tag oberoende återförsäljare av Forever Livings aloe verabaserade produkter. Började med det främst för att jag gillar produkterna men även för att prova något för mig helt nytt. Jag har legat ganska lågt men ändå skaffat några kunder. Tycker det är väldigt intressant med hälsa och vad mat och näring betyder för oss. Idag har jag varit på utbildning och lärt mig mer om den del produkter. Nu är huvudet fullt av tankar och idéer hur jag kan och vill jobba vidare med detta. För mig är det väldigt mycket att komma ut ur komfortzonen. Att sätta mål och att komma dit. För det är ju faktiskt så att oavsett om du tror att du kan eller om du tror att du inte kan så har du rätt. Även där sitter det i huvudet och just nu behöver mycket sorteras i mitt huvud.

Inför helgen

Idag slutade jag redan kl.14 på jobbet. Tog en extra sväng på vägen hem,  dels för att solen faktiskt sken och för att jag ville testa min onda fot. Var lite bättre i onsdags men efter ett hårt spinningpass så var den ondare i går. Idag gick det bra att gå och det gjorde inte mer ont efter. Men springa är det inte tal om än. Tur att det finns alternativ.
Har handlat mat inför helgen då sonen ska konfirmeras. Huset är städat, lite mer plock som ska göras i morgon. Börjar dagen i morgon med ett spinningpass. Sen blir det matlagning innan det är dags för kondens redovisning. Sen är själva konfirmatiomen på söndag förmiddag och sen blir det kalas. Vi vet vad vi ska göra i helgen med andra ord men det ska bli kul. Dags att dra sig mot sängen så jag orkar upp i morgon.

Nu sitter det i foten

Efter att ha sprungit i söndag så blev det en lätt promenad på måndag. Efter det kände jag att det började gnaga på utsidan foten men tänkte inte så mycket på det. Det fanns kvar på tisdagen också och blev lite värre under dagen. Trodde i det längsta att jag skulle kunna springa på kvällen men fick inse att det inte gick. Det onda blev värre och jag kunde knappt gå. På torsdag fick jag bekräftat att det är en överansträngning, pratade med en sjukgymnast på fredag och fick en tid hos henne i morgon. Jag blir så frustrerad, nu när jag äntligen hade kommit igång så bra med löpningen och träningen överlag. Jag har tack och lov hittat alternativ att träna, gymmet funkar ganska bra och spinningen gick också bra. Hoppas nu på att detta snart går över och jag kan springa igen.

För övrigt har jag en bra söndag här hemma. Mannen jobbar, dotter och son är hemma. Jag har tvättat lite, bakat matbröd (för nu är det bakarväder), putsat fönster och läst en del. Försöker att planera och göra undan lite inför nästa helg då sonen ska konfirmeras. Snart blir det en tur till gymmet som inte öppnar förrän kl.16 (!) idag. Sen lite god mat tillsammans hela familjen för första gången på flera veckor.

Det sitter i huvudet

Jag har nu ett flertal gånger bara de senaste dagarna fått bevis för hur mycket som faktiskt sitter i huvudet. Något som jag väl egentligen alltid vetat men inte alltid tagit till mig och kunna använda mig av. Har alltid varit lite blyg och försiktig av mig, inte så mycket tro på att jag klarar av saker och ting. På senare år har jag väl ändå vågat lite mer, provat nya saker osv. Men jag kan nog säga att en större förändring har börjat ta form sen jag började viktminskningskursen i våras. Där ingick mental träning men jag har varit ganska dålig på att lyssna på de programmen. Däremot fick vi otroligt mycket feedback från våra ledare och att jag faktiskt lyckades så bra som jag gjorde (även om jag inte är riktigt i mål än) fick mig att mer och mer tro på mig själv.
 Har kommit på ett flertal gånger när jag stressat upp mig nåt i hemmet som jag inte "klarat av" att jag tar det lugnt, andas och tänker att jag fixar det visst så har det ju gått riktigt bra. Så har det också varit med träningen. Jag kan tänka att jag kan/orkar ingenting sen bryter jag tankemönstret och lägger på ett kg eller springer lite längre.

Förra veckan sprang jag ett intervallpass med löpgruppen. Uppvärmningen på några km kändes för bedrövlig och jag undrade vad jag gjorde där. Men jag kan ju inte riktigt med att bara gå därifrån heller.... vi sprang 5x15s,5x45soch 5x15s uppför en backe. Det var döjobbigt MEN jag gjorde det och även om jag inte var snabbast så var jag fullt tillräckligt bra och det var en härlig känsla efteråt.

Igår hade jag bestämt mig för ett längre pass minst 10 men gärna 12 km. De första 2-3 km är alltid värst och det var så jobbigt dessutom hade jag en go träningsvärk i magen. Sen släppte det lite och gick lättare. Började leka med tanken att jag kanske orkar längre än 12 km. Har ju ett mål att klara 15 km. Jag sprang i kringelikrokar och kollade runkeeper emellanåt vid 9 km bestämde jag mig för att detta skulle jag klara. Min avståndsbedömning är inte den bästa så jag sprang lite fram och tillbaka. När jag kom utanför huset hade jag fått ihop 14,97 km! Och det är INTE 15!! Så jag fick springa till brevlådan och vända. DÅ hade jag för första gången i mitt liv sprungit 15 km och det satt såå mycket i huvudet! Och jag klarade av det. Nu har jag äntligen förstått detta vad gäller träning, nu gäller det bara att praktisera det på andra delar av livet. Det är inte alltid lätt men nu har jag kommit en bit på väg.

Det här hjärtat fick jag av  min dotter när jag fyllde år. Hon tyckte jag behövde det :)

Jobb igen

Nu är jag tillbaka på jobbet igen efter drygt fem veckors semester. Tycker att jag har varit ledig väldigt länge och vädret har ju inte varit att klaga på. För första gången känner jag ändå att jag skulle kunna vara ledig längre. Jag brukar tycka det är ganska skönt att komma in i rutiner igen, men nu skulle jag gärna ta dagen som den kommer ett tag till. Nåväl så är det inte så det är bara att göra det bästa av läget. Vi har lite barn och personal denna veckan så det är iaf en mjukstart. Dessutom är det skönt att barnen fortfarande är lediga, sen går veckorna i ett rasande tempo med alla aktiviteter.
Under semestern har jag hållit igång träningen skapligt, däremot har det blivit sämre med maten. Nu får det bli nya tag och det viktigaste är planering. Att det finns bra mat och mellanmål hemma. Ska nu verkligen göra matsedel för att slippa fundera på mat varje dag och för att kunna storhandla en gång i veckan. Tycker det är så fruktansvärt trist att åka och handla var och varannan dag.
Idag slutade jag jobbet vid 16 och var ensam när jag kom hem. Har tagit det lugnt och gjort just en matsedel. Nu bär det snart av till springgruppen på "mitt" träningsställe. Det har varit uppehåll under juli så nu ska det bli kul att komma igång igen. Ibland är det kul att springa tillsammans och ibland är det skönt att springa själv.